torsdag 2 februari 2012

Nöja sig.

Tanke om de här med relationer. Man träffar så många intressanta och bra människor. Vissa är vettiga och vissa är spännande. Vissa är ostrukturerade och vissa är trygga. Man gillar dom allihop. Men det finns alltid nått "men", nått som får dej att tänka efter. Inte våga lova eller ge efter. Nått som sitter i bakhuvudet. Ska de här vara "it". Vill jag att det här ska vara det? Då brukar jag oftast sluta i samma tanke. "Amen va fan, jag är ung. Ordningsam ska jag vara hela livet sen. Nu ska jag bara tänka på mej själv". Och det är ju en väldigt bra tanke tycker jag. Men sen ibland. Och detta brukar oftast infinna sig på söndagar. Så tänker man- Men tänk om. Jag vet att jag skulle kunnat ha ett annat liv just nu. Men jag valde de här. Jag vet att dom killar jag valt bort är underbara. Dom skulle älskat mig över allt annat. Dom skulle fått mig att göra saker jag aldrig skulle vågat gjort. Dom skulle stöttat och tagit hand om mig när jag mått dåligt. Köpt hus och bil. Gett mig dom finaste födelsedags presenterna och jag skulle alltid kunnat ha någon hos mig vart jag än var. Men jag valde bort de. Tänk om jag tillslut ångrar vad jag valt bort, och då är de försent. Det är redan försent. När ska man nöja sig? kommer de vara som en "Äh, nu orkar jag inte hålla på mer. Ja du blir bra" eller är de Head over heals, oförklarlig och självklar kärlek? Och finns det sånt? Jag tror inte det är nått av dom. Men jag antar att en viktig, om inte den viktigaste, pusselbiten till något sånt är att Du måste vara redo för det. Och hur jobbiga söndagarna än kan vara så kommer det alltid en fredag till slut. Och alla vet att på Fredagar är singlarna Kungar och Drottningar. Vi flyger högst, faller hårdast. Sen när man inte orkar eller vill mer då kanske man kan börja se sig om med lite andra ögon. Men inte än, inte nu.