onsdag 13 juni 2012

Centilitrar & drinkar

Hejsan Hejsan. Vem säger så? "Hejsan Hejsan". Jag tror jag håller på att bli lite tokig.Jag började en såkallad Bartenderkurs i måndags. Ja, vet inte varför det känns så dumt att säga det. Nej, Färjan Håkan är inte vad jag vill göra i livet. Jag tycker helt enkelt att det är en intressant kurs som kan ge mig erfarenhet och extrajobb. Att mer än hälften i min grupp precis gått ut gymnasiet bryr jag mig inte om. Jo. Det gör jag, men jag vill inte. Äh, nej det gör jag inte. Skit i det. I allafall. Vi gör mellan 8-10 nya drinkar varje. Vi har stått och tränat hälla med dropkork och räkna centilitrar. Nu är det såhär, jag har inte gått i skola på typ 5 år. Min hjärna är inte van att ta in så mycket information. Idag läste vi om Vodka, Rom, Gin och Tequila. Hur man framställer och smaksätter dom alla och dom flesta märken. Sen prövade vi ungefär 40 olika spritsorter. Jag känner mig mentalt våldtagen av information. Jag Står och rabblar drinkar i duschen. För vi har prov på allt, varje dag. Jag flyttade också i måndags. Så jag sover dåligt. Jag har dom två senaste nätterna drömt att jag ägde en pet-dinosaur. Jag drömde att jag tog med honom på en kryssnings semester. Där han, och jag kommer ihåg den här delen mycket väl, säger "Nämen Anna, de här var väl en dum idé". Sen går han bananas på alla semesterfirare på kryssaren. Jag vaknar typ varje timme och tänker; "jag har försovit mig!" eller "Nämen, jag kan inte sova här, jag bor inte här!" eller "Nej, dumma dinosaurie". Jag borde nämna att ibland funderar jag på om jag ändå inte fått en stroke iallafall. Boxstäver försvinner och jag märker att jag står och häller nått i nått som inte borde vara blött. Rörigt. Rörigt är vad det är. Hoppas nästa vecka blir mer sansad.

måndag 4 juni 2012

Listor.

Jag håller på att skriva Bucket list. Det är rätt kul faktiskt. Jag är mycket för att skriva listor i allmänhet. Det har nog till stor del att göra med min oproduktiva läggning. Min lathet. Som ofta infinner sig när jag är hemma i Stockholm for some reason. Jag tror jag skriver listor för att det ger en illusion av att jag har börjat göra det man just skrev ner. Det kanske man har på ett sätt. Sen så fort jag skrivit ner listan så sitter jag där. Helt plötsligt kommer jag på 15 andra saker jag måste göra. Så blir listan lång och jobbig att titta på . Nu verkar hela idén med den här listan mycket tramsig. Kanske om jag skriver om den med en fin penna. Gör lite krummelurer och fina blommor runtomrking. Då kanske det blir roligare att göra sakerna på listan. Det blir det oftast inte. Nej. Den listan ligger bara där och tjatar och gnäller. Konstig handstil har jag också. Kommer ihåg i skolan alla flickor som hade så fin handstil. Boxstäverna liksom ran ur pennnan som en dirigentpinne. Så var det inte riktigt för mig. Men så intalade jag mig att dom smartaste människorna har ofta den sämsta skrivstilen. Det hade jag läst i nån tidning någonstans. Så det var dom super-smarta med den fula handstilen, dom medel-smarta med den fina handstilen. Och så jag. Som ritade fula gubbar med stora ögonbryn och små tänder. Jag tror inte jag kom mindre överens med någon lärargrupp än just Svenskalärarna.

torsdag 2 februari 2012

Nöja sig.

Tanke om de här med relationer. Man träffar så många intressanta och bra människor. Vissa är vettiga och vissa är spännande. Vissa är ostrukturerade och vissa är trygga. Man gillar dom allihop. Men det finns alltid nått "men", nått som får dej att tänka efter. Inte våga lova eller ge efter. Nått som sitter i bakhuvudet. Ska de här vara "it". Vill jag att det här ska vara det? Då brukar jag oftast sluta i samma tanke. "Amen va fan, jag är ung. Ordningsam ska jag vara hela livet sen. Nu ska jag bara tänka på mej själv". Och det är ju en väldigt bra tanke tycker jag. Men sen ibland. Och detta brukar oftast infinna sig på söndagar. Så tänker man- Men tänk om. Jag vet att jag skulle kunnat ha ett annat liv just nu. Men jag valde de här. Jag vet att dom killar jag valt bort är underbara. Dom skulle älskat mig över allt annat. Dom skulle fått mig att göra saker jag aldrig skulle vågat gjort. Dom skulle stöttat och tagit hand om mig när jag mått dåligt. Köpt hus och bil. Gett mig dom finaste födelsedags presenterna och jag skulle alltid kunnat ha någon hos mig vart jag än var. Men jag valde bort de. Tänk om jag tillslut ångrar vad jag valt bort, och då är de försent. Det är redan försent. När ska man nöja sig? kommer de vara som en "Äh, nu orkar jag inte hålla på mer. Ja du blir bra" eller är de Head over heals, oförklarlig och självklar kärlek? Och finns det sånt? Jag tror inte det är nått av dom. Men jag antar att en viktig, om inte den viktigaste, pusselbiten till något sånt är att Du måste vara redo för det. Och hur jobbiga söndagarna än kan vara så kommer det alltid en fredag till slut. Och alla vet att på Fredagar är singlarna Kungar och Drottningar. Vi flyger högst, faller hårdast. Sen när man inte orkar eller vill mer då kanske man kan börja se sig om med lite andra ögon. Men inte än, inte nu.

onsdag 14 december 2011

Tyck lite synd om mig nu.

Den 14 december är det idag. Igår var det Lucia. Jag skulle baka lussebullar. Men så blev jag magsjuk istället. Matförgiftad. Eller vad det nu kan vara. Högst o-kul. Ikväll är killarna ute, och jag sitter kvar på båten. I vanliga fall brukar det vara nu jag springer runt och småäter allt jag kan hitta på båten. Men nu är jag ju inte alls sugen på det. Till middag fick jag tvinga i mig en yougurt. Så nu ligger jag här och tycker synd om mig själv. Hade glömt bort hur de är att inte vara sugen på mat. Det bästa i hela den här situationen är att jag kanske kan klämma mig i en snygg nyårsklänning. Fast jag har ju faktiskt Jul innan dess. Det får nog bli en Ät-klänning. En Ät-klänning är en klänning som inte är tajt över magen. Nu kan man ju tycka att man borde väl få kunna äta i vilken klänning som helst. Det är ju helt vansinnigt att inte kunna äta bara för att man ska ha på sig en klänning. Ja. Då har du aldrig gått på julmiddag i en fodral klänning. En fodral klänning är en typiskt Sväl- klänning. Möjligtvis kan man ha den på middag, men under Julen är de nästintill omöjligt att Pull it off. Varför babblar jag om klänningar för? Anywho. Om exakt en vecka är jag hemma. Känns konstigt. Sen är det jul. Jesus, va fort det gått. Här är de soligt och varmt. Inge vidare jul stämming. Hoppas de har snöat till den 21 dec. Ja! Då kommer jag ropa ut i lycka när planet går in över Sverige. Lovar.
Snö och en snygg kille. Om det kunde ha snöat och en snygg kille kom och hämtade mig på flygplatsen. Jag ser gärna att han har sjukt snyggt mörkt hår. En helt otroligt snygg frisyr ska han ha. Som en jävla Wella- reklam möter Calvin Cline. Han måste vara snäll också, snäll och snygg. Resten är inte så noga. Om han står där på Arlanda. Och det är snö. Gärna Snöar. Snälla Tomten. Tacksålitemycket.

söndag 20 november 2011

Nu börjas det igen.

Ja, men nu börjas det igen alltså. Jag slutar på båten om en månad ungefär. Då åker jag direkt hem, fira jul och krama och klappa på alla där hemma. Jag ser väldigt mycket framimot detta. Men sen, ja, de är ju vad jag ska göra sen. Jag ska ju åka till Australien och Nya Zeland. Det har jag sagt länge och jag Vill verkligen göra detta. Men sen så dyker det alltid upp grejer. Grejer som får en att tänka lite annorlunda. Så sitter jag och spacear ut i ingenting, och tänker. Tänker på vad som jag Borde göra, vad som jag Vill allra helst göra. Vad som Funkar bäst för mig just nu. Vad jag borde göra rent Framtidsmässigt. Ja, de brukar låta så här. Jag är en väldigt Velig människa. Och lika mycket som jag tycker det är psykiskt jobbigt så är det väldigt spännande också. Men innan jag har bokat biljetterna så är de som värst.

Sen en annan grej som jag har tänkt på. Jag skulle vilja ta kontakt med en grupp extremt briljanta forskare och läkare. Tänk serietidnings-smarta. Tänk små korta tyska män med mustach. Så om dom nu kunde komma på ett sätt att lobotimera bort den fruktansvärt irriterande, frustrerande och vidriga påverkan som män har. Fruktansvärt löjligt. Trams. Dom frambringar verkligen dom vidrgaste sidor. Man tittar på sig själv och säger "Jamen Är du helt dum i huvet nu?" Det gjorde man inte tidigare. Ibland är det som att någon dragit i en spak. Under spaken står de " Tappa all självrespekt". Oj, vad man inte gillar den spaken. VAD HAR DEN FÖR NYTTA? Gud, hur tänkte du där? Att sen dom flesta killar verkar glida igenom livet med en eh-skitsamma-attityd gör saken bara 1000 gånger värre. Jag ogillar starkt att generalisera men, va fan. Tjejer verkar vara mer Heart-breakna än killar. Jag är ingen mes. Jag är rätt tuff faktiskt. Därför skär det i mitt djupaste innersta när jag känner såhär. Att jag tilllåter mig känna såhär. JAG vill också ha en Eh-skitsamma attityd. Lobotimera mig det tack!

tisdag 18 oktober 2011

Hej, jag heter Anna och jag är en chocoholic..

Alltså ibland undrar man. Jag kan vara väldigt envis och tjurskallig ibland. Som att om jag har bestämt mig för att genomföra något så sitter jag där och spänner ögonen i, jag vet inte vad, och säger gärna högt "nä. NU jävlar". Det brukar ibland inte spela någonroll för det kan ändå ta en evighet innan jag lyckas med vad det nu är jag ställt mig in på. Kan vara allt. Tillexempel, nå kastrulllocket längst in i skåpet. Tvätta rent ett utrymme på den korta tiden jag kan hålla andan på. Vika handdukar med tre snabba handrörelser. Ofta är de saker som jag Inte ska göra. Tillexempel, Inte äta onyttigt. Den är väldigt vanlig. Inte prata utan att egentligen ha något att prata om. Ja det händer, spec när jag träffar nya människor och blir lite nervös. Då brukar dom titta märkligt på mig och så blir det en ännu mer pinsam tystnad. Så fortsätter det bara sådär. O-roliga människor som försöker vara roliga är kanske något av de mest tragiska som finns. Och där sitter jag, JÄTTE O rolig. Icke-rolig. Och skämms och tänker "Näe. Nästa gång så är du tyst. Bara för att det är tyst så behöver du inte alltid säga något" Det är ett bra tips som en kompis till mig sa. Hur som helst. Nu sitter det en chokladkaka i köket. Jag har strängt sagt till mig själv att Jag Icke, Under några omständigheter överhuvudtaget får röra den kakan. Detta då jag vigt mig till en hälsosammare livstil och detta innebär vissa principer. SOM att Inte äta kolhydrater. Att träna minst 5 gånger i veckan och bara dricka alcohol två gånger i veckan. Jag har varit duktig i två veckor, och jag peppar mig varje dag och för varje dag så kommer jag in i dom nya rutiner och sötsuget försvinner mer och mer. Men så. Den djävulska människa som lagade denna otroligt fantastiska chokladkaka. ALLTSÅ, jag åh. Blir upprörd. Jag rasade som en st bernhardshund som inte ätit på 1 år över den lilla chokladkakan. Jag hade ingen kontroll över mina händer. Dom tog tag i hela chokladkakan. Mina ögon spärrades upp som hos en heroinist. Och jag åt, och samtidigt som jag åt och rullade mig själv i välbehag så hatade jag mig själv. Jag liksom suckade mellan tuggorna och flöt runt på ett litet känslohav. Oj va gott. Men va gör du egentligen!? har du ingen självkontroll! MMmmm,men va gott! SÅ. Nu sitter jag här, och skämms igen. Fyyy dej. Nu ska jag in i gymmet. Va bara tvungen att dela med mig av de här. Jag vet att jag inte är ensam i det här.

onsdag 20 april 2011

Don't ever change being that splendid persona off yours.

Antingen så gillar folk det du är eller inte. Huvudsaken är att du gör det. Glöm inte det.