måndag 30 november 2009

Jag hatar dej, måndag.

Måndagar är mina längsta dagar på jobben. Jag tror jag håller på att bli sjuk. Fritidsbarn driver mig sakta mot ett nervöstsammanbrott. Inget går bra någonstans hos någon just nu känns de som. Jag har grejer jag måste ta tag i men som jag hellre inte gör. Och det gör det inte bättre, eller lättare. Snarare tvärtom. Jag bryter mina egna löften mot mig själv och det suger. Ibland vet man inte vem man ska lyssna på eller vart man ska gå. Oftast ska man göra det som känns jävligt jobbigt men också vet är rätt. I många situationer är det det fåniga och töntiga man ska följa. Våga vara en tönt. Inte spela någon annan än vad man är och tycka det man tycker. Känna det man känner. Basic stuff som är så sjukt svårt i praktiken. Vrickat.
Värt att tänka på är att man under svåra förhållanden drivs till utveckling. Sjukt ointressant för den personen just då kanske, men sen.

Här är en bra töntig låt.

söndag 15 november 2009

Ää, vi kör ett bildspel!






Detta är Singö- middagen i början av november.



Senare hos Kim


Här försöker jag få till en bild. Jag verkar skela lite.


Så jag försöker blinka lite snyggt.


Så här skulle man se ut om man hade skägg


Här är jag och min kortis på födelsedagsfirande hos Agnes. Här låtsats vi att jenny har lagat allt gott.


När det i själv verket var den rödhåriga här på bilden som gjort allt. I förgrunden ses Agnes o Gabbe.

Wanna dress like me?



Jag tänkte jag skulle pröva de här med Dagens. Här kommer alltså en återkommande favorit. Vi börjar nerifrån!

Strumpor: Pappas slalomstrumpor från 85
Skor: Vagabon 07, oerhört! bekväma. Ludd innuti.
Byxor: Mickes Nike, jag fick honom att köpa dom åt sig själv. Det slutade med att jag var den enda som använde dom (notera att dom är förkorta, men detta syns inte då jag har högskaftade skor. Fiffigt!)
Undies: Det som fanns rent.
Mage: Pizzaeria på St:eriksgatan
Tröjor: En blå flis-liknande sak jag hittat i källaren, under den en tröja från zara
Halsduk: bekväm, viktigt. Utseende, mindre viktigt.
Mössa: från monki 08
Ansikte: kör au naturale. Alltså fammig och finnig.

Notera gärna min leopard prickiga klänning som jag inhandlade på en Monki-rea för något år sedan för 15 kr. Den har jag inte använt.

Jenny, nere i de vänstra hörnet står din lampa.

Så! så här ser jag ut när jag är hemma. Komihåg, Bekvämt. Allt annat är oviktigt. Good Luck!

onsdag 11 november 2009

I min familj.

Mina föräldrar har tagit upp det här med diabilder. Vi går igenom alla gamla bilder som vi hittar nere i källaren. Eller dom hittar. Det är mest en himla massa bilder på natur. Berg och grönt. Någon blomma. Mycket frilufs. Mycke folk i kängor och toppluvor. Det som är intressant är att alla kläder som pappa har på sig på bilderna har han kvar. Han använder samma, allt. Jag överdriver inte nu alltså. Om han inte har kvar de så har de förmultnat. Det är den enda orsaken som finns. Vi talat om grejer från tidigt 70-tal här. Gärna omsytt. Gärna arvegods från min farfar. Ja, så ser det ut. Och det som inte inhandlads för flera sekel sedan är såklart köpt på naturkompaniet. Där handlar pappa alla sina kläder.
Mamma, mer secondhand. Mer Gudrun Sködén.

lördag 7 november 2009

Gårdagen

Kim reser bort till Afrika så vi hade lite avskedsfirande igår. Vi satt hemma hos henne på Gärdet. Åt och drack. Gick ut. Det regnade. Jag gick runt o sjöng i min huva. Vi gick in på obaren. Trångt. Kände mig som The Rum Tum Tugger. Om ni vet vem de är. Dansade som att ingen såg. Gick vidare till Cafét (!?). Fick ont i fötterna och bytte skor. Ja, de verkar bara vara jag som inte orkar gå i höklackat. Fortsatt huvud-bangande-dansande. Kim och Emelie haffade upp några utlänningar. Såklart. Jag gjorde drinkar i baren. Emelie skällde ut en fotograf, som hon tyckte var otrevlig som inte fottade oss. Jag blev hungrig. Fick med mig alla till Max. Hittade en cyckel. Sa adjö. Missade nattbussen. Fick skammliga förslag från fulla människor. Jag säljer alltså INTE sex. Blev skeptisk mot hur jag såg ut egentligen. Somnade på nattbussen. Kom hem vid 5. Komihåg att jag tänkte "när jag vaknar så kan jag gå ut och springa". Yeah. Right. Nu har alla ljusatimmar på lördagen passerat och jag har inte gjort annat än ätit o tittat på tv. Skönt. Någon av våra grannar har envisats med att hammra hela förmiddagen. Inte lika skönt. Nu ska jag sittsova lite i duschen innan det är dags att svida om och piggna till igen.

Och ni som inte vet VEM Rum tum tugger är får en bild. Mia vet iaf.

onsdag 4 november 2009

Leaving




Jag är trött. Och irriterad. Och trött och onöjd. Och jag blir bara ännu tröttare o mer missnöjd av tanken på att jag är just onöjd. Och trött. Låter dumt de här, de ser jag de. Åh vad trött jag blir. Jag orkar inte lyssna. Jag orkar inte prata. Berätta inget jag inte vill höra. Läs mina tankar och allt du gör är fel. Förstår du nu? näe.

måndag 2 november 2009

Pälsen.

Det var förra veckan. Om ni minns. Fredagen. Jag gick in i en butik med Emelie och hittade till min förvåning något jag inte hade räknat med. Ja. Jag var med päls. Det var en sådan lycka men samtidigt en stor oro. Ångest. Vad kommer ske nu. Hur kommer det bli. Kommer jag inte ångra mig. Näe, de går inte, jag var redan förlångt in i köpet. Det fanns ingen återvändo. Jag hade ju pratat om det. Att skaffa mig en. Men såhär? snabbt och helt plötsligt. Ja, nyheten tog inte bara mig på sängen utan alla omkring mig. Det skall sägas att min päls-bomb togs imot med viss skeptism och undran. "Jag trodde inte du var typen", och, "Det är för dyrt". Men med tiden så mjuknade dom och många var glada för mig och min päls. Önskade mig lycka till och tyckte att det var en strålande nyhet. Sen. Så kom dagen. Dom hade ringt i helgen. Han var klar nu. Armarna var förlängda och den sista pälsbiten fastsydd. Jag ringde min vän Jenny för att ha någon med mig. Pälsaffärer kan vara rätt obehagliga. Hon kunde tyvärr inte så jag gick ensam. Aningen nervös. Det var han och jag nu. Inte en säsong, utan flera, flera År. Tanken för stor att greppa.. Men det kändes ändå som jag gjorde det rätta. Jag tog honom i en påse och gick. Där låg han. Med värdebeviset och kvittot. Ringde i min iver Kim och hennes geografi-kompis, som släppte sina plikter på Cubus och mötte upp mig. Då ringde dom från affären. Vad! Skulle dom ta honom ifrån mig!? Dom sa ju! Jag har ju kvitto! Men dom ringde bara för att säga att jag glömt mitt kontokort. Jaha. Hoppsan.
Kim ville se den på. Så jag slänge av mig trasorna (skinnpajjen) och svepte liksom in mig i pälsen. Dom tittade, såg, nickade. Den var fin sa dom. Äsh. Dom förstår inte helt, tänkte jag, den här är så mycket mer. Den är skräddarsydd för tusan. Aldrig kommer jag frysa om handlederna igen!
Så gick vi hem. Jag och min päls. Sista biten hem drog jag upp huvan o gömde mig djupt inne i den. Sjöng med i Halo. Och ingen, kunde se.