onsdag 14 december 2011

Tyck lite synd om mig nu.

Den 14 december är det idag. Igår var det Lucia. Jag skulle baka lussebullar. Men så blev jag magsjuk istället. Matförgiftad. Eller vad det nu kan vara. Högst o-kul. Ikväll är killarna ute, och jag sitter kvar på båten. I vanliga fall brukar det vara nu jag springer runt och småäter allt jag kan hitta på båten. Men nu är jag ju inte alls sugen på det. Till middag fick jag tvinga i mig en yougurt. Så nu ligger jag här och tycker synd om mig själv. Hade glömt bort hur de är att inte vara sugen på mat. Det bästa i hela den här situationen är att jag kanske kan klämma mig i en snygg nyårsklänning. Fast jag har ju faktiskt Jul innan dess. Det får nog bli en Ät-klänning. En Ät-klänning är en klänning som inte är tajt över magen. Nu kan man ju tycka att man borde väl få kunna äta i vilken klänning som helst. Det är ju helt vansinnigt att inte kunna äta bara för att man ska ha på sig en klänning. Ja. Då har du aldrig gått på julmiddag i en fodral klänning. En fodral klänning är en typiskt Sväl- klänning. Möjligtvis kan man ha den på middag, men under Julen är de nästintill omöjligt att Pull it off. Varför babblar jag om klänningar för? Anywho. Om exakt en vecka är jag hemma. Känns konstigt. Sen är det jul. Jesus, va fort det gått. Här är de soligt och varmt. Inge vidare jul stämming. Hoppas de har snöat till den 21 dec. Ja! Då kommer jag ropa ut i lycka när planet går in över Sverige. Lovar.
Snö och en snygg kille. Om det kunde ha snöat och en snygg kille kom och hämtade mig på flygplatsen. Jag ser gärna att han har sjukt snyggt mörkt hår. En helt otroligt snygg frisyr ska han ha. Som en jävla Wella- reklam möter Calvin Cline. Han måste vara snäll också, snäll och snygg. Resten är inte så noga. Om han står där på Arlanda. Och det är snö. Gärna Snöar. Snälla Tomten. Tacksålitemycket.

söndag 20 november 2011

Nu börjas det igen.

Ja, men nu börjas det igen alltså. Jag slutar på båten om en månad ungefär. Då åker jag direkt hem, fira jul och krama och klappa på alla där hemma. Jag ser väldigt mycket framimot detta. Men sen, ja, de är ju vad jag ska göra sen. Jag ska ju åka till Australien och Nya Zeland. Det har jag sagt länge och jag Vill verkligen göra detta. Men sen så dyker det alltid upp grejer. Grejer som får en att tänka lite annorlunda. Så sitter jag och spacear ut i ingenting, och tänker. Tänker på vad som jag Borde göra, vad som jag Vill allra helst göra. Vad som Funkar bäst för mig just nu. Vad jag borde göra rent Framtidsmässigt. Ja, de brukar låta så här. Jag är en väldigt Velig människa. Och lika mycket som jag tycker det är psykiskt jobbigt så är det väldigt spännande också. Men innan jag har bokat biljetterna så är de som värst.

Sen en annan grej som jag har tänkt på. Jag skulle vilja ta kontakt med en grupp extremt briljanta forskare och läkare. Tänk serietidnings-smarta. Tänk små korta tyska män med mustach. Så om dom nu kunde komma på ett sätt att lobotimera bort den fruktansvärt irriterande, frustrerande och vidriga påverkan som män har. Fruktansvärt löjligt. Trams. Dom frambringar verkligen dom vidrgaste sidor. Man tittar på sig själv och säger "Jamen Är du helt dum i huvet nu?" Det gjorde man inte tidigare. Ibland är det som att någon dragit i en spak. Under spaken står de " Tappa all självrespekt". Oj, vad man inte gillar den spaken. VAD HAR DEN FÖR NYTTA? Gud, hur tänkte du där? Att sen dom flesta killar verkar glida igenom livet med en eh-skitsamma-attityd gör saken bara 1000 gånger värre. Jag ogillar starkt att generalisera men, va fan. Tjejer verkar vara mer Heart-breakna än killar. Jag är ingen mes. Jag är rätt tuff faktiskt. Därför skär det i mitt djupaste innersta när jag känner såhär. Att jag tilllåter mig känna såhär. JAG vill också ha en Eh-skitsamma attityd. Lobotimera mig det tack!

tisdag 18 oktober 2011

Hej, jag heter Anna och jag är en chocoholic..

Alltså ibland undrar man. Jag kan vara väldigt envis och tjurskallig ibland. Som att om jag har bestämt mig för att genomföra något så sitter jag där och spänner ögonen i, jag vet inte vad, och säger gärna högt "nä. NU jävlar". Det brukar ibland inte spela någonroll för det kan ändå ta en evighet innan jag lyckas med vad det nu är jag ställt mig in på. Kan vara allt. Tillexempel, nå kastrulllocket längst in i skåpet. Tvätta rent ett utrymme på den korta tiden jag kan hålla andan på. Vika handdukar med tre snabba handrörelser. Ofta är de saker som jag Inte ska göra. Tillexempel, Inte äta onyttigt. Den är väldigt vanlig. Inte prata utan att egentligen ha något att prata om. Ja det händer, spec när jag träffar nya människor och blir lite nervös. Då brukar dom titta märkligt på mig och så blir det en ännu mer pinsam tystnad. Så fortsätter det bara sådär. O-roliga människor som försöker vara roliga är kanske något av de mest tragiska som finns. Och där sitter jag, JÄTTE O rolig. Icke-rolig. Och skämms och tänker "Näe. Nästa gång så är du tyst. Bara för att det är tyst så behöver du inte alltid säga något" Det är ett bra tips som en kompis till mig sa. Hur som helst. Nu sitter det en chokladkaka i köket. Jag har strängt sagt till mig själv att Jag Icke, Under några omständigheter överhuvudtaget får röra den kakan. Detta då jag vigt mig till en hälsosammare livstil och detta innebär vissa principer. SOM att Inte äta kolhydrater. Att träna minst 5 gånger i veckan och bara dricka alcohol två gånger i veckan. Jag har varit duktig i två veckor, och jag peppar mig varje dag och för varje dag så kommer jag in i dom nya rutiner och sötsuget försvinner mer och mer. Men så. Den djävulska människa som lagade denna otroligt fantastiska chokladkaka. ALLTSÅ, jag åh. Blir upprörd. Jag rasade som en st bernhardshund som inte ätit på 1 år över den lilla chokladkakan. Jag hade ingen kontroll över mina händer. Dom tog tag i hela chokladkakan. Mina ögon spärrades upp som hos en heroinist. Och jag åt, och samtidigt som jag åt och rullade mig själv i välbehag så hatade jag mig själv. Jag liksom suckade mellan tuggorna och flöt runt på ett litet känslohav. Oj va gott. Men va gör du egentligen!? har du ingen självkontroll! MMmmm,men va gott! SÅ. Nu sitter jag här, och skämms igen. Fyyy dej. Nu ska jag in i gymmet. Va bara tvungen att dela med mig av de här. Jag vet att jag inte är ensam i det här.

onsdag 20 april 2011

Don't ever change being that splendid persona off yours.

Antingen så gillar folk det du är eller inte. Huvudsaken är att du gör det. Glöm inte det.


tisdag 12 april 2011

Lines, dreaming about thoose lines.

Jaha joho nähä. Jag kan inte sova. Jag borde sova. Vilket inte hjälper att tänka, för då är det bara ännu svårare att falla i sömn, fall a sleep. Gör så nu har jag märkt. Slänger om engenska meningar på svenska. Engelsvenska kanske. Iallafall. För att återgå till vad jag började med! Jag har massvis i mitt huvud just nu. Och jag är ganska keen (intresserad) av att sova och då hjälper det ibland att skriva ner allt de kosmiska som svävar omkring i skallen. Så, here it goes.

- Har jag ont i halsen? dum och dålig tajming. Jag har platser att besöka, saker att göra och folk att träffa.
- Jag måste köpa en jeansväst och en halmhatt. Efter ett nästan ohälsosamt facebookande så har jag kommit fram till att vädret i södra Frankrike, där jag inom 3 veckor kommer att befinna mig i, är ljuvligt. Jag ser mig själv gärna i härliga sommarkläder gåendes vid havet. Solen i ansiktet, men de gör inget för mina sjukt snygga wayfairs finns där i fäjset. Sandaler (svarta band, lädersula) långklänning (gina trico, 299:-), ljust enkelt linne av något slag ovanpå det en ljus Jeansväst (möjligtvis hm 199:-) och en halmhatt, stråhatt. Ja, vad man nu vill kalla det. Det är så jag föreställer mig det, så jag vill ha det.
- Linor. Jag tänker mycket på linor. Tampar. Lines, som det heter på engelska. Jag ska nämligen vara deck/stew på min gamla båt från i sommras. Vilket innebär att jag kommer få massa nya ansvarsområden. Däribland Linor. När vi lägger till, lägger loss. Jag ska erkänna att det är vinscharna som skrämmer mig mest. Det är ett enromt tryck på dom där linorna och man kan inte bara mista händer och fingrar utan också en svindyr båt. För att inte tala om min Stolthet och Värdighet om något skulle hända. Fy. Jävla vinschar.
- Sommar. Allt sjukt spännande och roligt som bara står och välkommnar mig med öppna armar. GAH.
- Jobb. Kan jag? don't fuck up. don't fuck up. Please don't fuck uuuup.

Ja, det är ungefär så tankarna går just nu. Att jag just nu här hemma har en sjukt trevlig tid ( insanely good time? )hjälper liksom inte. Jag trivs! Sova? ÄSH! Finns inte tid. Finns viktigare saker att göra. Dumt att man inte känner så här när man vaknar om mornarna istället?

Underbara fina vackra trendiga rena artiga Stockholm.

onsdag 2 mars 2011

T minus 9 dagar.

Sen har jag avslutat min tjänst som slav på Motor Yacht 360. Sen kanske jag kan återfå lite av min forna integritet och lägga de framåtflutna bakom mej som Pumba skulle sagt. Ja. Så tänkte jag lägga in en fin bild här också.



Sådär ja. Fin va. Jag har aldrig varit skärskillt mycket för tatueringar men den här gillar jag. Sparrow. Fin.

måndag 3 januari 2011

3 jan 2011

Jag trivs inte. Jag är förkyld. Känner mej dålig. Känner mej Konstig. Instängd på den här arbetsplatsen. Så mycket åsikter och så bitter och negativ atmosfär. Jag är längs ner i arbetskedjan. Vet minst, kan minst. Känner mej nere och tråkig. Huvudet är på ett ställe och kroppen på ett annat. Är inte lika kul som jag vet att jag egentligen är. Är inte lika smart och snabbtänkt som jag vet att jag Egentligen är. Är inte en lika bra och förstående vän som lyssnar och ser, som jag Vet att jag egentligen är. Känner mej inte hemma här. Känner mej utanför och ensammast i världen ibland. Blir arg för att jag har så mycket att vara tacksam för. Men jag kan inte vara det. För att jag är arg och irriterad. Jag vill inte vara arg och irriterad jämt. Så då blir jag arg och irriterad på det. Och det är jobbigt att vara det. Så då blir jag trött. Tappar koncentrationen Är svår motiverad. Minsta sak som går fel känns som världens undergång. Allt det bra, bara passerar. Försöker göra saker som jag vet att jag gillar. Men kan inte sitta still. Kan inte slappna av. "Nu ska jag ha mysigt och kul" tänker jag. "Fan, du SKA ha roligt nu". Du tycker ju egentligen om de här. Varför skrattar du inte då? Åh jobbig du är. Varför kan jag inte känna den välbehags känslan som jag kände innan. Aldrig avslappnad. Alltid spänd. Alltid tusen saker i bakhuvudet. Då blir man stressad. Lättare att tänka på andra saker och göra andra saker än att försöka förstå sånt man inte kan begripa sig på. Man skjuter undan det. Man orkar inte sitta med det så man låtsats som att det inte finns. Då kan det kanske försvinna. Vågar inte ta upp det för det har varit där så länge. Som när man håller inne på något. Som bara ligger där och ruttnar och verkar bara bli mindre attraktivt att ta upp med någon. För komplicerat. För konstigt. Nej varför kan vi inte bara ha trevligt istället. Trevligt är roligare. Men de blir aldrig så trevligt, som man vet att man egentligen vet att man kan ha det. Det är skrämmande och så otäckt att man inte änns vill säga det högt. Nästan inte änns skriva..